Den 20 december 2008 knivhöggs 26-åriga Daniel till döds i sin lägenhet i Malmö. Strax därefter greps två tonårspojkar, från i
stadsdelen Rosengård, för mordet. Pojkarna tillhörde samma islamska
trosförsamling och en av dem drev en religiös blogg med extrema åsikter i
moralfrågor. Spekulationer startades om motivet till mordet var ett så kallat
hatbrott eftersom Daniel var homosexuell.
Medierna i P1 tar upp hur olika tidningar agerade annorlunda
när det kom till hur mycket de valde att berätta om detaljer i de misstänktas
religiösa tillhörighet och etnicitet samt eventuella grunder till mordet.
Sydsvenskan var mycket återhållsam i sin rapportering och valde
att inte skriva alls om vilken trosuppfattning tonåringarna tillhörde.
Aftonbladet å andra sidan, publicerade fria spekulationer om det tänkbara
motivet och citerade även åsikter från pojkens blogg. Skånska Kvällsposten
agerade någonstans mitt emellan och valde att skriva att det handlade om en
blogg med extrema åsikter i moralfrågor. Detta för att skapa en slags bild av
pojken.
Åklagaren i fallet menade att det inte fanns något specifikt
som pekade på att det skulle ha rört sig om ett hatbrott men att det inte
heller kunde uteslutas.
I spelregler för press, radio och tv inom de publicistiska
reglerna står det bland annat:
- Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, yrke, politiska tillhörighet, religiösa åskådning eller sexuella läggning om det saknar betydelse i sammanhanget.
Vidare går det också att läsa:
- Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivet helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.
- Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsrapportering.
De pressetiska reglerna är inte ett formellt regelverk utan
fungerar mer som ett stöd för tidningar att kunna rätta sig efter. Det är därmed
tydligt att de tre nämnda tidningarna har tolkat innehållet i de etiska
spelreglerna på olika vis. Rollen som ansvarig utgivare är i verkligen svår. För
vad betyder egentligen framhäva och vad innebär allmänintresse?
Jag kan på ett vis förstå syftet med Aftonbladets publiceringar. De har bedömt att religionen är av vikt för sammanhanget. Läsarna skulle få en bild av de misstänkta och på så vis en större klarhet i hela händelseförloppet. Men vi måste komma ihåg att den svenska lagen säger att en person är oskyldig tills motsatsen bevisats. I detta fall tycks Aftonbladet haft skygglapparna på sig och publicerat antaganden som faktiskt ännu inte var prövade, även om de hävdade att de var tydliga med att det var spekulationer.
Som ansvarig utgivare hade jag till en början hellre gått på
sydsvenskans linje, med sparsam detalj-informering. Detta med tanke på vad
åklagaren hade sagt och med stöd från publicitetsreglerna som säger att
medierna ska ge en allsidig och korrekt nyhetsrapportering. För i det första
skedet vet vi faktiskt inte om mordet är ett brott med religiösa förtecken. Ju
längre tiden går blir kanske bilden av brottsoffret också mer etablerad. Ofta brukar
anhöriga eller vänner berätta om personen de förlorat. I det läget kanske det skulle
det mer varit på sin plats att berätta om fler detaljer, som att mannen var
homosexuell och att polisen utredde om hatbrott kunde varit motivet. Det är vad
polisen gjorde i sin utredning och kan därför betraktas som korrekt
rapportering av händelsen.
En annan sak jag funderar på är det här med att den
mördade mannen var homosexuell. Om de pressetiska reglerna ska följas borde ju
inte hans sexuella läggning heller vara relevant eller framhävas, åtminstone tills
motivbilden klarnat? Jag vet inte hur sydsvenskan gjorde i det fallet.
Men att direkt skriva om religionstillhörighet skulle
jag varit försiktig med. Såsom Aftonbladet gjorde, med att koppla
in citat från den ena pojkens blogg anser jag är att göra dennes religion till
huvudsak.
Den som är nyfiken att vidare begrunda de brottsmisstänktas hudfärg,
religion och namn kan ju söka sig till exempelvis Flashback där det ständigt
pågår diskussioner om detta vid brott. Jag kan erkänna att jag själv sökt detaljer
och spenderat mycket tid på Flashback (i nyfikenhet och brist på annat...) för att
finna förklaring till ett dödsfall eller brott. Däremot tar jag inte nödvändigtvis informationen
som en sanning utan läser med det med en nypa salt medan när jag läser något i
en tidning är mindre kritisk till vad som står.
För visst det kan kanske intressera allmänheten vart de kommer
ifrån och vilken Gud de tillber. Men det går inte att betrakta som ett allmänintresse,
något som gör nytta för folk att känna till.
Det är intressant som de tar upp i programmet om att det i
bedömningen av de pressetiska reglerna möjligtvis görs en viss skillnad i trostillhörighet.
Om det handlat om en kristen fundamentalist så hade det troligtvis
passerat fler ansvariga utgivare medan den publicistiska principen om att inte
framhäva trosuppfattning är densamma. Jag tror att det handlar om att muslimer
som religiös grupp är i minoritet i Sverige. Negativa nyheter kopplat till
islam leder till negativa generaliseringar om dem som grupp i större
utsträckning. Deras anseende tar troligtvis större skada än om det skulle
handla om en, låt säga, kristen extremist. Jag tror tidningar är medvetna om vi
tyvärr är mer benägna att dra en hel grupp över en kam på grund av en extrem
persons handlingar när det kommer till islam. Har brottet begåtts av någon med
kristen trosuppfattning ser vi lättare denne som en ensam individ med fanatiska
åsikter. Synen på Anders Bering Breivik jämfört med en terrorist med
islamitisk anknytning är ett exempel på detta.
Tidningar vill nog undvika att generera rasism. Nyheter om
invandrare som begår brott ger främlingsfientliga sajter, såsom Avpixlat och
Exponerat, mer vatten på sin kvarn. Vilket kan vara en grund till att medier är
extra försiktiga med avslöjanden om etnicitet och religionstillhörighet.
När det kommer till andra tveksamma publiceringar tänkte jag
på den nyligen avslutade rättegången mot den man som misstänks ligga bakom
dubbelmordet i Ljungsbro, utanför Linköping. I ett nyhetsklipp från en tv-kanal
visades ett foto från rättegångssalen. Vanligtvis uppfattar jag att
liknande bilder brukar vara så pass ”blurrade” att det är svårt att uppfatta speciellt
mycket om personen. Men jag vet att jag reagerade på att bilden jag såg inte
var särskilt blurrad och jag kunde ganska tydligt se mannen samt uppfatta att
hans etnicitet. Om det är som det står i de publicistiska reglerna ska bildmaterial, om möjligt, bedömas på samma vis som textmaterial och därför bör kanske bilden på mannen ifrågasättas. Närmare sökning om mordet och det dök upp fler oredigerade bilder
men även namn på den misstänkta förövaren, i detta fall var det i Expressen. Jag vet inte
hur mycket allmänintresse egentligen är att visa bilder på mannen och röja hans
namn som Expressen gjorde. Tycker inte det är relevant alls i sammanhanget. Och det tydligt att bilder, speciellt de utan någon redigering, kränker privatlivet. Den etiska journalistiken får nog i många fall ta stryk på grund av kvällstidningarnas tydliga vinstintresse.
Jag tänker att man måste värdera nyttan mot skadan som det kan
skapa genom att avslöja någons etnicitet, religion, namn eller sexuella läggning. Det ska krävas en noga överläggning om varför det skulle vara relevant
att skriva om det.
